Jag bara känner, jag bara känner att mitt liv just nu är ett fängelse.
Jag måste bort härifrån, bort från alla ansvar, bort från tråkiga vardagar, bort från det här skit tråkiga livet.
Tankarna och huvudet snurrar i ett.
Vad kan jag göra nu för att komma bort?
Känner jag någon som finns någonannanstans som jag kan åka till?
Ge mig vägen ut härifrån.
Tittar på spar konton och tänker att det kan gå.
Funderar på om det är möjligt att säga upp sig redan imorgon.
Funderar på vad jag ska göra med lägeneheten. funderar på katterna.
Funderar på vägen ut.

Jag kan inte fortsätta här.
Det är fan beklagligt.

Jag känner mig bitter och ensam.

Jag väntar på livet.

Funderar på australien. jobb möjligheterna. det kan verkligen gå.

Funderar på om jag fixar att vänta tills hösten.

Något måste ske nu. För jag kan inte gå här längre.
Jag är helt jävla låst.

Ge mig livet, ta mig till livet, ta mig långt långt bort från allt.
Ge mig drömmen.
Ge mig dansen, sången, sena nätter, lirare, skönt folk, lycka, pengar, sol, bad, värme, upplevelser.

Allting bara snurrar.

Dags att lägga sig i ett bad och varva ner. Lugna sig, det fixar sig.
Håll ut, bara månader kvar, dagarna kan börja räknas.

snälla, ta mig härifrån.