Fan vad jag är på något så fruktansvärt dåligt humör.
Idag kommer jag inte överens med någon och defitnitivt inte med mig själv.
Jag ger alltid upp. Jag blir först frustrerad, sen förbannad, sen galen, sen gråter jag och sen surar jag.
Fyfan vad jag spyr på det här.

Ska vara stolt och söka jobb, men oj vad lätt det var då?! fattarnollkommanoll.
Ingen fattar eller kan hjälpa mig med ansökan heller.
Varför är livet så krångligt för?

Jag är världens slappaste person som gärna glider genom livet.
Jag har drift och jobbar hårt, men när det kommer till personliga plan så är jag sämst på allt som hör till vuxet ansvar och sånt skit vad som nu ingår.

Låt mig bara få leva istället, någon annanstans och bara skita i alla regler.
Ta vardagen som kommer.
Jag vill vara lycklig. Jag vill vara lycklig med någon någonannanstans.
Tror fan knappt jag orkar vänta tills hösten. måste härifrån nu.

Det är bara bita ihop.