Jag och min lillasyster är som en liten trio, det är hon, jag och våran sjuka humor.
Alla som har mött mig ställer mig ofta frågan "vad fan går du på?" eller "Vad är du för något?"
Mats kallar mig för "The thing" för jag funkar som så att jag kan bara kliva in i ett rum, luta huvudet bakåt och bara garva, garva tills folk får tinitus eller bara tittar på mig som what the f now?

Det är jag. Jag är lycklig, jag skrattar och jag får folk att skratta. det är min drift i livet, mitt glada sinne som kanske inte alltid är i sinna fullaste bruk men som jag allitd tar med mig.

Jag minns när jag var mindre och pappa var arg och skulle skälla på mig, istället för att bli rädd eller förbannad så fick jag vända huvudet bort för jag började flina och nästintill as garva.
Det går licksom inte! allting får mig att skratta känns det som ibland.

Min syster är exakt likadan. När hon och jag handlar ihop så är det kört, då är det som vi utför ett eget litet ballar av stål klipp..
Vi testar folks gränser lite grann.

Som i lördags, då skulle vi bara åka till maxi för att handla godis, vi hittade en gammal skiva som hade låtar som "hejhej monika" på, så jag drog på högsta volym, vevade ner alla rutor, sen var det bara asgarva och glida genom kumlas torg.
Tuta på turkar och rasta hunden folk.

Det är livet, det är skratt och det är humor på kanske sämsta nivå!

Men tamme jävlar alltså.





jag och jossan på NASA